Martin Ackerfors

Nu mina vänner ska ni få en inblick i bibliotekariehumor. Biblioteken har ju klassificeringssystem för att medier ska hamna i rätt kategori. Ett av dem är SAB och utgör en liten rad bokstäver som brukar stå längst ned på bokryggen. Exempelvis Hc, Dokb, Oer och sådant. Det öppnar upp möjligheter.

Jag tror jag måste köpa alla Isabella Nilssons böcker, för även om jag tycker hundöron är helt ok i egna böcker kan jag inte lämna tillbaka biblioteksböckerna vikta som origamisvanar.

En stänkare är en stänkare är en stänkare.

Paco Cerdás vinjettartade roman “The Pawn” handlar om hur schackunderbarnen Arturo Pomar och Bobby Fischer må ha varit kungar vid brädet, men under militärdiktaturen i Spanien och under Kalla kriget inte var mer än bönder i ett geopolitiskt spel. Intressant nutidshistoria!

Nytt nyhetsbrev: om orosanmälan i Strömstad, kärlek vid första ögonkastet, senaste veckornas bokrecensioner och en liten vädjan: nyhetsbrev.ackerfors.se/p/martin-ack...

Det här har vi fått hålla på med på högskola/universitet redan från senaste årsskifte och jag kan säga det är röva alltihop. Vi har ingen insyn i vad som händer efter att ansökan skickats in, och pressen över att ansvara för att studenternas situation beskrivs korrekt är inte kul.

v1.136 is live! Introducing: Profile links We want independent writers, artists, developers, and creators to be able to build and fund sustainable projects on Bluesky. Help your followers know how to support you by adding buttons for Patreon, Ko-fi, your newsletter or website, and more.

Och det är allt jag har att säga om det.

"The Critical Case of a Man Called K" av Aziz Mohammed är mindre surrealistisk än vad jag hade fått uppfattningen att den skulle vara, men det är en habil roman som tangerar det absurda i sina bästa stunder och är man nyfiken på litteratur från hela världen är det en bok väl värd att läsa.

I romanen "Hästen" fortsätter Axel Lindéns alter ego med sitt konträra förhållningssätt gentemot allt. Skogsbruket sköter han med hästen och motståndet mot kraftledningen är en kamp mot el i största allmänhet. Det är frustrerande läsning, men bra och välbehövlig på sitt sätt.

Mina vänner, mycket tyder på att vi klarar av måndagen. 75 % av den är över. Fånga den inte! Låt den gå vidare. Låt oss alla gå vidare

Han må vara expert, men jag tycker nog att har har fel om att män bara borde ha högerskor, oavsett hur många de är.

“The internet is a store but it used to be a library” hits me like a slug to the chest

Biblioteksreklam från 1972. "Det är faktiskt roligt att gå dit."

we are all calvin's dad

Äntligen vantväder! (Nu tänker vi positivt. Det är inte november. Än.)

Vet ni vilken som är den godaste yrkesgruppen? Jo, det är de som jobbar som socionom-nom-nom-nom.

Hinner inte ens en halvtimme in i lördagspasset på biblioteket innan jag ställs in för dagens första dilemma: ett typ tvåårigt barn kommer springande med Claire Messuds roman ”Kejsarens barn”. Lite orolig blir man ju allt!

Min hjärna ser en regskylt, ”NLG”, tänker: ”Not Lonna Gie” Extrapolerar det till ALLA regplåtar. MBW - Mot Bonna Wie OZS - Oot Zonna Sie HFB - Hot Fonna Bie KBT - Kot Bonna Tie YES - Yot Eonna Sie FAR - Fot Aonna Rie OSV - Oot Sonna Vie

Jag är också rätt trött på medier som förmedlar bilden att en regeringsbildning borde vara lätt som en plätt om bara alla skärpte sig. Som om världen och alla som finns i den vore perfekt organiserad och alla hade facit hela tiden. Det är den inte. Det har vi inte.

”Det finns författare som skriver för att hålla sig vid liv. Och det finns författare som håller sig vid liv för att skriva. I allmänhet samsas dessa två typer av författare inom en och samma stackars människa.” – Isabella Nilsson, En bok för ingen

TIL att releasefest heter útgáfuhóf på isländska.

Baanine Wzay är känd för sina kvinnliga perspektiv och huvudkaraktärer. Kanske framförallt i 66T get 4k 4oung osk sa0ng oang Tänka sig att man inte hittar manliga straight huvudkaraktärer i sin ai-slop-bokhylla? Vart är världen påväg!?!?!

Kelly Hayes har i "Read This When Things Fall Apart" samlat en rad brev skrivna av aktivister adresserade till aktivister, som en påminnelse om att vi ska vara rädda om varandra och oss själva. Det är lugnande, stärkande läsning jag tror många som kämpar mot orättvisor skulle må bra av att läsa.

Never met a living person who could play the xylophone with any proficiency but somehow every single skeleton is playing their own ribs at a virtuoso level. Makes no sense.

Hello långkalsonger, my old friend I've come to walk with you again Because a coldness softly crippling Left its seeds while I was sleeping And the coldness that was planted in my pants Still remains Within the realm of winter